söndag 1 augusti 2010

nyttiga chokladbollar

Hur gott som helst!


1½ dl mandel
1½ dl pumpakärnor
1 dl russin
6 st osvavlade torkade aprikoser
½ dl kakao
½ vaniljstång
1 msk honung
2 msk kallt vatten

1. mal nötter och frön i matberedaren.
2. Tilsätt övriga ingredienser. Peta ur vaniljen ur skidan. mixa ihop allt
3. Forma till små njutbara bollar

onsdag 28 april 2010

fåniga principer




Idag är jag irriterad över det stora antal saker som görs till prinsessbröllopets ära. Fula tallrikar med kronor och nya chokladaskar bryr jag mig egentligen inte om, men när de börjar göra snygga saker för bröllopet stör det mig. Som den här fina tapeten. Jag tycker egentligen riktigt mycket om den. Men nu är den gjort för bröllopet och då är den, tyvärr, en fullständig omöjlighet.
Synd.

måndag 29 mars 2010

Vardagsefterrätter 1

När jag var liten så åt vi efterrrätt ofta. Med mormor blir det ännu oftare, varje dag tom. Om hon inte har laga till någon riktig efterrätt skär hon frukt i klyftor och serverar efter maten. Jag tror på idén att avsluta middagen med något sött. Det ger en trevligare mättnad. Så jag tänkte ägna den här veckan om att tipsa om mina bästa vardagsefterrätter. De som gärna är lite nyttigare, lite mindre söta och definitivt mindre tidsödande och billigare än klassiska desserter. Håll till godo.

Apelsinsallad
Den här salladen kommer från min mamma. När vi bad om efterrätt när jag var liten, och hon inte hade förberett något fick vi ofta det här. Det låter väldigt simpelt, men är vansinnigt gott.

Apelsin
Farinsocker
Kanel

Skiva en halv till en apelsin per person. Lägg i en stor skål, strö över farinsocker och kanel.

fredag 19 februari 2010

söndag 14 februari 2010

Simon Gärdenfors

Idag tänker jag på Simon Gärdenfors. Simon är serietecknare och medlem i det för några år sen hajpade bandet Las Palmas som bland annat (läs utan bland annat) skriver låtar om droger. Bandet vars fans var uppdelade i två läger; de som gillade droger och tyckte att det var kul att simon och hans vänner också gillade droger, och det som inte gillade droger och tyckte att det var bra att simon och hans vänner skrev ironiska låtar om droger.

Jag tänker framför allt på Simons seriebok Simons 120 dagar som kom ut för ett par år sen och handlar om att Simon (som då var runt 30) sover hos olika människor under 120, har sex med minderåringar dricker och knarkar. Det är en bok som skriker: -Bli provocerad av mig! Just därför blir jag inte det.

Simons 120 dagar är mest bara tragisk. Jag vet inte om det är sant men i boken träffar Simon sin drömtjej strax innan han ger sig iväg. Det blir inget mellan dem eftersom han knullar runt och knappt träffar henne. Kanske hade det funnits någon typ av bitter romantik över den historien om Simon 120 dagar vore ett mästerverk. Det är det inte. Det är en av de mest ratade böckerna från förra decenniet. Simon har missat var gränsen mellan mästerligt och tragiskt går. Och att även om det i vissa kretsar förekommer jargonger om att vara först in på 90-talet är det tack och lov i de flesta fall just bara jargonger. För hos de allra flesta vuxna är det en jävla skillnad på att ha sex med folk under arton och att ta droger. Det ena är ett normbrott som man kan leva med. Inte det andra.

Jag tycker lite synd om Simon Gärdenfors. Sen slutar jag tänka på honom och återgår till att spela mah jong istället.

lördag 13 februari 2010

galenskap

Det är bara en dryg vecka kvar nu, och det är nog bra. Jag blir galnare för varje dag som går. Jag talar med mig själv, långa utläggningar i flera minuter. Mina humörsvängningar är värre än någonsin. Då och då kastar jag mig över telefonen och ringer till någon vän, sprutar ur mig en massa saker, märker att jag är överpepp och att personen jag ringt till inte alls är med på noterna. Jag hoppas att ni ursäktar mig.

Min växande galenskap ackompanjerar jag med att jobba stenhårt med min vikt. Att få upp den alltså. Jag får konstant godissug av att skriva, och även om jag mest dricker te stoppar jag i mig annat titt som tätt. Jag orkar inte sätta emot och jag har inte tid att gå och träna.

En av mina bästa sötsaker just nu är semlor. Ibland äter jag det till kvällsmat. (Det är inte meningen, jag äter semlor till eftermiddagsfika men sen är jag alltid så mätt att jag inte orkar med kvällsmat)

Riktigt goda semlor gör man så här:

1. VIKTIGAST. Baka egna semlebullar. Det är enkelt och trevligt. Bra recept finns i sju sorter kakor eller vår kok bok. De bullar du inte använder på en gång fryser du in. Fpr du fler bullar än du äter semlor en säsong ska du inte sörja, bullarna är goda som de är också.

2. Skär av toppen. Gröp ur inkråmet. Blanda inkråm med mandelmassa. (lite mer mandelmassa än inkråm.) Tillsätt lite mjölk så går det ihop. Vill man ha extra goda semlor kan man tillsätta lite amarettolikör också. Då får man minska mjölkmängden.

3. Vispa grädden.

4. Lägg ihop semlan.

5. Pudra över florsocker. Det gör man bäst med en tekula.

6. Ställ semlan i en djup tallrik. häll på varm mjök och pudra över kanel. Ät genast.

fredag 12 februari 2010

När jag bara måste göra något praktiskt

Efter några dygn vid datorn blir jag lätt lite knäpp. Då behöver jag göra annat, som att pynta utsidan på min festdagbok.




Inspirerad av min mormor, som mamma har berättat hade en värdinnebok på 60-talet beslöt jag mig för att ha något liknande. Detta trots att mamma berättade om mormors värdinnebok med något exotiskt i rösten. Tänk så långt vi har kommit. Lite som när mamma berättar om att folk niade varandra och använde titlar. Eller att nästan alla kvinnor var hemmafruar när hon var liten.

Jag är såklart glad att vi har lämnat hemmafruarna och niandet bakom oss. Men värdinneböcker. Jag kunde liksom inte sluta tänka på det. För det första är det väldigt praktiskt. Det blir ju efter ett antal middagar lite rörigt att hålla reda på vilken mat man lagat åt vem. Eller för den delen vilken klänning man hade på vilken fest. T må tycka att jag är galen, men jag kan inte gå på två fester i samma sällskap i samma klänning. Kontrollfreak som jag är älskar jag tanken på att bokföra, katagolisera och hålla reda på. Ju mer desto bättre. Varför inte fester?

Tills för några månader sen hade boken dessutom den trevliga inverkan på mig att jag kände mig lite intressantare. Det hände ju en del runt mig, tänk att jag blev bjuden på, och gick på så många fester. Sen jag började skriva mitt exjobb har dock den trevliga bieffekten försvunnit. De senaste veckorna gapar sidorna tomma och jag känner mig bara mer och mer enslig.