Att få nog

Det är onekligen dags för handling. Någon gång når man en punkt när man inte längre kan knyta handen i fickan och hoppas att det löser sig självt. Jag nådde den punkten idag. Så näst på min lista står "tar pengarna jag inte har och köp en nya skärm." Besparingar är något alldeles underbart.

Ett slut på något annat...

Bloggar är min nemesis. Om nu ett fenomen kan vara det utan att språkanvändningen blir helt inkorrekt. Jag skrev nätdagbok långt innan ordet blogg var påkommet och om jag någon gång nämnde det för folk tittade dem länge på mig och uttryckte sedan sin oro över min uppenbara brist på integritet. Sen hände något, fenomenet bytte namn och andra som gjorde det jag gjort så länge blev silbildande. Det är rätt talande för mitt liv. Jag var hon som hittade nya band först, sprang till min vän, en lång populär kille, med nya skivor jag upptäkt och några månader ville alla lyssna på "mina" band. Bara han och jag visste vem som egentligen var först.
Fast jag är lite orättvis, för egentligen hade jag lånat de där skivorna av min pappa i första hand, och lite så var det nog med nätdagboken också. Det var pappa som började skriva och jag som hakade på. Men trots det var jag år före alla bloggare, och det är vad som räknas.

Allt det här är viktigt, för jag vill understryka att det inte alls har ändrats. Jag är fortfarande ingen bloggare och jag tänker definitivt inte bli någon bloggare; det enda skälet till att jag skriver här är att sidan min nätdagbok låg på verkar ha självdött. I valet och kvalet mellan att lägga ut mina texter på en suspekt sexsite eller gå över till andra sidan föll valet på det senare. Det är dock bara tillfälligt. Så att ni verkligen, verkligen vet.