fredag 19 februari 2010
söndag 14 februari 2010
Simon Gärdenfors
Idag tänker jag på Simon Gärdenfors. Simon är serietecknare och medlem i det för några år sen hajpade bandet Las Palmas som bland annat (läs utan bland annat) skriver låtar om droger. Bandet vars fans var uppdelade i två läger; de som gillade droger och tyckte att det var kul att simon och hans vänner också gillade droger, och det som inte gillade droger och tyckte att det var bra att simon och hans vänner skrev ironiska låtar om droger.
Jag tänker framför allt på Simons seriebok Simons 120 dagar som kom ut för ett par år sen och handlar om att Simon (som då var runt 30) sover hos olika människor under 120, har sex med minderåringar dricker och knarkar. Det är en bok som skriker: -Bli provocerad av mig! Just därför blir jag inte det.
Simons 120 dagar är mest bara tragisk. Jag vet inte om det är sant men i boken träffar Simon sin drömtjej strax innan han ger sig iväg. Det blir inget mellan dem eftersom han knullar runt och knappt träffar henne. Kanske hade det funnits någon typ av bitter romantik över den historien om Simon 120 dagar vore ett mästerverk. Det är det inte. Det är en av de mest ratade böckerna från förra decenniet. Simon har missat var gränsen mellan mästerligt och tragiskt går. Och att även om det i vissa kretsar förekommer jargonger om att vara först in på 90-talet är det tack och lov i de flesta fall just bara jargonger. För hos de allra flesta vuxna är det en jävla skillnad på att ha sex med folk under arton och att ta droger. Det ena är ett normbrott som man kan leva med. Inte det andra.
Jag tycker lite synd om Simon Gärdenfors. Sen slutar jag tänka på honom och återgår till att spela mah jong istället.
Jag tänker framför allt på Simons seriebok Simons 120 dagar som kom ut för ett par år sen och handlar om att Simon (som då var runt 30) sover hos olika människor under 120, har sex med minderåringar dricker och knarkar. Det är en bok som skriker: -Bli provocerad av mig! Just därför blir jag inte det.
Simons 120 dagar är mest bara tragisk. Jag vet inte om det är sant men i boken träffar Simon sin drömtjej strax innan han ger sig iväg. Det blir inget mellan dem eftersom han knullar runt och knappt träffar henne. Kanske hade det funnits någon typ av bitter romantik över den historien om Simon 120 dagar vore ett mästerverk. Det är det inte. Det är en av de mest ratade böckerna från förra decenniet. Simon har missat var gränsen mellan mästerligt och tragiskt går. Och att även om det i vissa kretsar förekommer jargonger om att vara först in på 90-talet är det tack och lov i de flesta fall just bara jargonger. För hos de allra flesta vuxna är det en jävla skillnad på att ha sex med folk under arton och att ta droger. Det ena är ett normbrott som man kan leva med. Inte det andra.
Jag tycker lite synd om Simon Gärdenfors. Sen slutar jag tänka på honom och återgår till att spela mah jong istället.
lördag 13 februari 2010
galenskap
Det är bara en dryg vecka kvar nu, och det är nog bra. Jag blir galnare för varje dag som går. Jag talar med mig själv, långa utläggningar i flera minuter. Mina humörsvängningar är värre än någonsin. Då och då kastar jag mig över telefonen och ringer till någon vän, sprutar ur mig en massa saker, märker att jag är överpepp och att personen jag ringt till inte alls är med på noterna. Jag hoppas att ni ursäktar mig.
Min växande galenskap ackompanjerar jag med att jobba stenhårt med min vikt. Att få upp den alltså. Jag får konstant godissug av att skriva, och även om jag mest dricker te stoppar jag i mig annat titt som tätt. Jag orkar inte sätta emot och jag har inte tid att gå och träna.
En av mina bästa sötsaker just nu är semlor. Ibland äter jag det till kvällsmat. (Det är inte meningen, jag äter semlor till eftermiddagsfika men sen är jag alltid så mätt att jag inte orkar med kvällsmat)
Riktigt goda semlor gör man så här:
1. VIKTIGAST. Baka egna semlebullar. Det är enkelt och trevligt. Bra recept finns i sju sorter kakor eller vår kok bok. De bullar du inte använder på en gång fryser du in. Fpr du fler bullar än du äter semlor en säsong ska du inte sörja, bullarna är goda som de är också.
2. Skär av toppen. Gröp ur inkråmet. Blanda inkråm med mandelmassa. (lite mer mandelmassa än inkråm.) Tillsätt lite mjölk så går det ihop. Vill man ha extra goda semlor kan man tillsätta lite amarettolikör också. Då får man minska mjölkmängden.
3. Vispa grädden.
4. Lägg ihop semlan.
5. Pudra över florsocker. Det gör man bäst med en tekula.
6. Ställ semlan i en djup tallrik. häll på varm mjök och pudra över kanel. Ät genast.
Min växande galenskap ackompanjerar jag med att jobba stenhårt med min vikt. Att få upp den alltså. Jag får konstant godissug av att skriva, och även om jag mest dricker te stoppar jag i mig annat titt som tätt. Jag orkar inte sätta emot och jag har inte tid att gå och träna.
En av mina bästa sötsaker just nu är semlor. Ibland äter jag det till kvällsmat. (Det är inte meningen, jag äter semlor till eftermiddagsfika men sen är jag alltid så mätt att jag inte orkar med kvällsmat)
Riktigt goda semlor gör man så här:
1. VIKTIGAST. Baka egna semlebullar. Det är enkelt och trevligt. Bra recept finns i sju sorter kakor eller vår kok bok. De bullar du inte använder på en gång fryser du in. Fpr du fler bullar än du äter semlor en säsong ska du inte sörja, bullarna är goda som de är också.
2. Skär av toppen. Gröp ur inkråmet. Blanda inkråm med mandelmassa. (lite mer mandelmassa än inkråm.) Tillsätt lite mjölk så går det ihop. Vill man ha extra goda semlor kan man tillsätta lite amarettolikör också. Då får man minska mjölkmängden.
3. Vispa grädden.
4. Lägg ihop semlan.
5. Pudra över florsocker. Det gör man bäst med en tekula.
6. Ställ semlan i en djup tallrik. häll på varm mjök och pudra över kanel. Ät genast.
fredag 12 februari 2010
När jag bara måste göra något praktiskt
Efter några dygn vid datorn blir jag lätt lite knäpp. Då behöver jag göra annat, som att pynta utsidan på min festdagbok.
Inspirerad av min mormor, som mamma har berättat hade en värdinnebok på 60-talet beslöt jag mig för att ha något liknande. Detta trots att mamma berättade om mormors värdinnebok med något exotiskt i rösten. Tänk så långt vi har kommit. Lite som när mamma berättar om att folk niade varandra och använde titlar. Eller att nästan alla kvinnor var hemmafruar när hon var liten.
Jag är såklart glad att vi har lämnat hemmafruarna och niandet bakom oss. Men värdinneböcker. Jag kunde liksom inte sluta tänka på det. För det första är det väldigt praktiskt. Det blir ju efter ett antal middagar lite rörigt att hålla reda på vilken mat man lagat åt vem. Eller för den delen vilken klänning man hade på vilken fest. T må tycka att jag är galen, men jag kan inte gå på två fester i samma sällskap i samma klänning. Kontrollfreak som jag är älskar jag tanken på att bokföra, katagolisera och hålla reda på. Ju mer desto bättre. Varför inte fester?
Tills för några månader sen hade boken dessutom den trevliga inverkan på mig att jag kände mig lite intressantare. Det hände ju en del runt mig, tänk att jag blev bjuden på, och gick på så många fester. Sen jag började skriva mitt exjobb har dock den trevliga bieffekten försvunnit. De senaste veckorna gapar sidorna tomma och jag känner mig bara mer och mer enslig.
Inspirerad av min mormor, som mamma har berättat hade en värdinnebok på 60-talet beslöt jag mig för att ha något liknande. Detta trots att mamma berättade om mormors värdinnebok med något exotiskt i rösten. Tänk så långt vi har kommit. Lite som när mamma berättar om att folk niade varandra och använde titlar. Eller att nästan alla kvinnor var hemmafruar när hon var liten.
Jag är såklart glad att vi har lämnat hemmafruarna och niandet bakom oss. Men värdinneböcker. Jag kunde liksom inte sluta tänka på det. För det första är det väldigt praktiskt. Det blir ju efter ett antal middagar lite rörigt att hålla reda på vilken mat man lagat åt vem. Eller för den delen vilken klänning man hade på vilken fest. T må tycka att jag är galen, men jag kan inte gå på två fester i samma sällskap i samma klänning. Kontrollfreak som jag är älskar jag tanken på att bokföra, katagolisera och hålla reda på. Ju mer desto bättre. Varför inte fester?
Tills för några månader sen hade boken dessutom den trevliga inverkan på mig att jag kände mig lite intressantare. Det hände ju en del runt mig, tänk att jag blev bjuden på, och gick på så många fester. Sen jag började skriva mitt exjobb har dock den trevliga bieffekten försvunnit. De senaste veckorna gapar sidorna tomma och jag känner mig bara mer och mer enslig.
onsdag 10 februari 2010
Spansk tortilla till lunch
Jag var och hälsade på min syster, som då bodde i spanien, för ett par år sen. När jag kom hem kunde jag inte sluta tänka på den bästa snabb maten någonsin som jag hittat där. Färdig spansk tortilla. Sen något år finns det i butik i Sverige! Betydligt dyrare här än i Spanien tyvärr (På ICA i Lund kostade den 35:-, i spanien € 1.) En kaka räcker dock till tre luncher vilket ändå gör det rätt prisvärt. Jag värmer den i micron och serverar med bistrosallad, avokado, soltorkade tomater, olivolja salt och peppar. Tortillan innehåller för övrigt varken konserveringsmedel eller smakförstärkare ;)
tisdag 9 februari 2010
I, robot.
Är allt för trött för meningsfulla tankar. Trots det har jag lyckats skriva vad jag tror är 1,5 a4 riktigt bra diskussion. Det är som om jag inte behöver min hjärna för att formulera akademisk korrekta slutsatser. Det är som om det går av sig självt. Som om jag är förprogrammerad att göra just det här.
Och ändå.
20 skrivna sidor gör det här till mitt mest omfattande akademiska arbete hittills. Och då är jag ändå knappt halvvägs.
Det är bara tangentbordet och jag. Och den ständigt återkommande distraktionen från facebook.
Och ändå.
20 skrivna sidor gör det här till mitt mest omfattande akademiska arbete hittills. Och då är jag ändå knappt halvvägs.
Det är bara tangentbordet och jag. Och den ständigt återkommande distraktionen från facebook.
måndag 8 februari 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)