tentadags

Jag är trött. Det är lite för mycket att göra och lite för lite tid att göra det på. Jag har börjat hitta tillbaka till min gamla takt igen och jag vet inte om jag borde vara glad eller oroad.

Imorgon skall jag se om jag kan klara av min 7,5 poängs tenta efter ca 25 timmars sammanlagda pluggande. Passivt deltagande på några av föreläsningarna och lite tentaplugg idag. Om jag fr G är det något allvarligt fel på den svenska högskolan

Nu

Jag har växt upp. Det är på sitt alldeles eget sätt skrämmande. Jag blev allt som förväntades av mig. Nu tar jag på mig mina högklackade stövlar och köper rakhyvlar. Jag kan berätta för dig om hur man äter hälsosamt. Tränar. Tar promenader. Dricker rödvin. Nickar instämmande och hummar vänligt även när jag inte alls håller med.

Det damp ner ett mail från ett moderat riksdagsråd. Ett svar på mitt mail. Och jag gillar inte tonen av samförstånd. Känslan av att vara en potentiell partikamrat skaver och skaver och skaver och det är bort från den jag jagar när jag rotar långt ner i lådan efter min svarta sammetskjol och funderar på att berätta högljutt om mina sexuella avvikelser.

Sen sitter jag på middagen i blus och klockad kjol och berättar om när jag trodde att feminism var något fruktansvärt snuskigt.

Är det värt att bli vuxen?

Förälskelse

Jag nystar i trådar jag tappade bort för länge länge sen och jag klarar inte av att tappa bort saker, människor, så jag greppar desperat in i det förflutna.

Att bli headhuntad är något alldeles speciellt. Som när den mörka främlingen kommer fram till dig och berättar att du är snyggast på hela utestället. Bara det att den här gången tror du på det.

Och jag känner mig alldeles förälskad i professorn och doktorn och institutionen och ämnet. På det där sättet man bara gör när någon har sett just dig. Den där stunden man vacklar och faktiskt tror den mörka främlingen. Hur man direkt är beredd att falla honom om halsen och följa med honom hem oavsett vem han är eller hur han ser ut. Tills man sekunden efter inser att det är hans standardfras.

Bara det att den här gången är det sant.

Lärarskräck

Det är kanske något allvarligt fel på mig. En av mina professorer mailade mig nyss och ville träffa mig. Det gick riktigt bra på hans kurs så jag antar att det borde vara en bra sak. Jag kan dock inte sluta att oroa mig.

Först fick jag för mig att han trodde att jag hade fuskat. Jag fuskar inte, och jag vill inte bli anklagad för det. Trots alla rationella argument om att de väl i så fall borde uppkommit redan i samband med rättningen kan jag inte låta bli att oroa mig.

Nu har jag en ny teori. Tänk om det är så att han har kommit på att han förväxlade min uppsats med någon annans. Att det egentligen inte alls gick så bra för mig. Att han nu måste in och ändra i mina betyg.

Kan de gå in och ändra efter att det publicerats i Ladok?

Herregud. Jag inser att jag är galen men jag tror inte att jag kommer kunna sova i natt.


btw Jag gillar att kunna bli läst men inte vara det. Det passar mig perfekt.