Inspirerad av min mormor, som mamma har berättat hade en värdinnebok på 60-talet beslöt jag mig för att ha något liknande. Detta trots att mamma berättade om mormors värdinnebok med något exotiskt i rösten. Tänk så långt vi har kommit. Lite som när mamma berättar om att folk niade varandra och använde titlar. Eller att nästan alla kvinnor var hemmafruar när hon var liten.
Jag är såklart glad att vi har lämnat hemmafruarna och niandet bakom oss. Men värdinneböcker. Jag kunde liksom inte sluta tänka på det. För det första är det väldigt praktiskt. Det blir ju efter ett antal middagar lite rörigt att hålla reda på vilken mat man lagat åt vem. Eller för den delen vilken klänning man hade på vilken fest. T må tycka att jag är galen, men jag kan inte gå på två fester i samma sällskap i samma klänning. Kontrollfreak som jag är älskar jag tanken på att bokföra, katagolisera och hålla reda på. Ju mer desto bättre. Varför inte fester?
Tills för några månader sen hade boken dessutom den trevliga inverkan på mig att jag kände mig lite intressantare. Det hände ju en del runt mig, tänk att jag blev bjuden på, och gick på så många fester. Sen jag började skriva mitt exjobb har dock den trevliga bieffekten försvunnit. De senaste veckorna gapar sidorna tomma och jag känner mig bara mer och mer enslig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar