Fiberhavregrynsgröt toppat med ett helt rivet äpple och generöst med kanel, serverat med soyamjölk. Det är sånt som får mig att inse att jag är lyckligt lottad.
Jag går över gräsplanen mot bättre vetande. Mina läderstövlar är leriga när jag kommer ut på andra sidan och ändå lättar andnöden lite grann; jag behövde känna våren kladda under skorna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar